Att vara förstagångsväljare

Okej så denna dag är redan avsett till att gå till historien. Jag tror många, inklusive jag, har väntat på den här dagen som någon slags domedag för att få reda på vad Svenska folket faktiskt tycker. Det har vart spekulationer fram och tillbaka, vem är störst, vem får flest röster, vilka ska teama ihop med vem? (Hm..Det låter nästan som om jag skriver om en ny säsong av Robinson). Men ikväll kommer vi i alla fall få det svart på vitt. Dock har jag en känsla av att den kommande tiden efter valet kommer bli mer kaotisk än vad vi har fått se hittills.

Självklart har jag egnat förmiddagen till att rösta. Valsedeln kom på posten för några veckor sedan och den har suttit på kylskåpet sedan dess. Som en konstant påminnelse av min plikt och rättighet som Svensk medborgare.

Vi gick ner till lokalen som var i min gamla grundskola. En plats jag inte har vart på sen förra valet (eller, innan dess, när jag gick ut nian). Vi mötte alla partirepresentanter utanför ingången som stod och delade ut vallappar. Själv hälsade jag artigt men ignorerade deras framsträckta hand. Jag gick in och plockade lappar från de uppställda borden där inne i stället.

Jag visste redan vilka lappar jag skulle plocka på mig. Jag valde en av varje, från vänsterpartist till Sverigedemokraterna. Jag hade bestämt mig för att behålla mitt stadiga pokerface så länge som möjligt. Jag gick med rak rygg, stolt över att ge min röst. Dock kände jag mig lite nervös medan jag gick mot det lilla båset för att göra mitt val.

Det är vissa gånger som man vet att man står ensam, i ett valbås på valdagen är en av dem. Jag kommer i håg förra valet då jag röstade för första gången. Många i min omgivning hade gett mig råd, berättat hur jag skulle tänka, vad de olika partierna stod för och vad de själva ansåg vad "bäst för Sverige". Jag visste förstås det här redan och hade min egen åsikt. Men när jag stod där i valbåset, stod jag där själv. Det var läskigt. Jag hade nästan velat ha någon stående bredvid mig som förklarade och sa vad jag skulle göra. Dock visste jag att jag antagligen var mer påläst, insatt och lämpad för att ge min röst än många andra som hade gått in i denna lokal före mig. Men just eftersom jag visste hur viktigt valet var kunde jag inte låta bli att ha mängder med beslutsångest. Missförstå mig rätt, jag visste vad jag tyckte. Men osäkerheten fanns där. Tillslut tog jag ett djupt andetag, kryssade för det som jag hade bestämt mig för sedan lång tid tillbaka. Långt innan folk hade börjat förklara för mig hur jag skulle göra. Sedan slöt jag kuvertet och stoppade ner det i postfacket. Jag hade lagt min röst.

När jag stod där i valbåset idag blixtrade känslor och minnen från förra valet framför mina ögon, som en stor deja vu. Men det var stor skillnad den här gången. Jag var mer förberedd, känslomässigt alltså. Jag var redo på ett annat sett. Den här gången tvekade jag inte och jag behövde inte någon som stod bakom mig som stöd. Jag visste min plats som individ och att min röst räknades. Min åsikt dominerade, inte någon annans. Det kändes underbart befriande.

Den här gången var det min lillebrors tur att rösta för första gången. Om jag känner honom rätt tror jag att han gick igenom liknande känslostormar som jag gjorde. Men jag är inte ett dugg orolig. Han är oerhört kritiskt tänkande och jag vet att han kan reflektera med sig själv. Så han tog nog ett perfekt val utifrån sina egna åsikter.

Ikväll kommer vi sitta och äta godis framför valvakan medan vi tittar på de stigande staplarna på tv:n. Jag vågar knappt ge min in i "vem tror du blir störst" diskussionen men jag har mina aningar. Vi får se!

Har du röstat? Vem tror du blir störst?

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram