Ett farväl

Ibland vill man bara stanna tiden och glömma bort att sekunderna tickar. Tiden går för fort. De här dagarna som har passerat har vart just såna sekunder som jag hade kunnat låta gå på repeat.

De här dagarna som har gått har vart fullkomligt magiska och det känns som att jag har levt i en illusion, avskild från verkligheten. Inte bara för att jag varken har haft radio eller tv som påminner mig om pandemin i samhället i samma utsträckning som hemma. Utan också för att jag, för bara en kort stund, har haft det fullkomligt, helt och hållet, perfekt!

Jag är tacksam för de här dagarna som vi har fått tillsammans. Det kändes som att jag behövde dem för att orka med de kommande veckorna som väntar. Men också för att få en neutralisering av saknaden som byggs upp när man är borta från sin partner.

Men nu är tiden slut. Och idag var jag tvungen att säga adjö till en person som jag inte vet när jag kommer träffa igen. Tanken var att vi skulle ses i slutet av april. Men nu när världen är som den är så är även det avbokat. Och det här avskedet är från om med nu, på obestämd tid.

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram