Into the forest i go

And into the forest i go, to lose my mind and find my soul.

Godkväll kära vänner!

Idag har jag vart ledig och det firades med att skriva en uppsats. Haha det var den lediga dagen det! Nej men det var min ända lediga dag denna vecka och jag fick helt enkelt offra den för uppgiften som ska lämnas in. Så kan det gå ibland! Men då kan ni nog även förstå varför jag inte uppdaterar så ofta just nu. Jag har helt enkelt ingenting att skriva om! Och jag får ju inte berätta allt jag gör på praktiken som ni kanske vet.

Det är inte långt kvar nu. Igår, måndags, gick jag på den näst sista veckan av praktiken! Jag har alltså klarat av 8 av 10 veckor och det börjar kännas att det lider mot sitt slut. Mina handledare börjar varje pass med att fråga om det är någonting speciellt som jag vill hinna med innan slutbedömningen och jag passar på att försöka vara med på allt som dyker upp. Men det innebär även långa dagar på sjukhuset vilket resulterar i att jag är helt slut när jag kommer hem. Jag vet knappt var det är som är mina mål för denna period längre. När jag tittar i studiehandledningen känns det som att vi klarade av målen redan under de första veckorna. Men mina handledare fortsätter pressa och testa mig längre och längre för varje pass som går. Jag uppskattar det enormt! De nöjer sig inte bara med att lära mig det som står i kursplanen utan hjälper mig att utvecklas och lära mig mer varje dag. Men det är även tufft att hela tiden sättas på prov. Jag antar att jag har en liten hatkärlek till det hela, haha.
Under denna period känns det som att jag har lärt mig mer än bara praktiska kunskaper, jag har även lärt mig en hel del om mig själv. Efter dagar/veckor som dessa har jag börkat ta mig ut så fort jag får chansen. Jag antar att det har blivit ett sätt för mig att rensa huvudet, släppa det som vart och för att låta bli att oroa mig för det som inte har hänt än. Jag har till exempel börjat gå ut för en löprunda varje kväll innan jag går och lägger mig (förutom de kvällar jag är på sjukhuset). Vilket har gjort att jag har somnat som en stock, lika trött i kropen som i huvudet. Men jag har även bara gått ut för att njuta av dagen. Idag var en sån dag.
Efter att min uppgift var inlämnad, tog jag min kamera och gick ut. Jag hamnade på en skogsstig och fortsatte längs den en bit. Jag hade ingen destination, det var bara skönt att komma ut och röra på sig lite. Så jag fokuserade mer på att fotografera än att ta mig framåt. Det dröjde inte lång stund innan jag insåg att solen höll på att gå ner och att jag knappt hade rört mig längs stigen.
Jag gav upp idén att försöka hitta en fin plats att fotografera på, utan bestämde mig att denna plats var lika bra som någon annan. Jag klättrade upp på en stor stenbumling och såg på när solen gick ner bakom trädtopparna.
Ibland känns det som att dagarna är för korta och att tiden går för fort. Men varje gång jag bestämmer mig för att gå ut, trotts att det bara är för en liten stund, känns det som att även den dagen blev unik. Ifall jag derremot skulle valt att stanna hemma, vilket jag har testat, försvinner dagen i glömska på ett helt annat sätt. Och den flyter ihop med alla andra dagar. Att komma ut är definitivt någonting som gör dagen speciell.

So into the forest i go, to lose my mind and find my soul.

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229