Jag skickas till frontlinjen

Idag hände det som jag undermedvetet har gått och väntat på sedan de första rapporterna av Covid-19 släpptes här i Sverige. Samtalet som skulle skicka mig till frontlinjen i denna kamp mot viruset.

Jag är som sagt nästan klar sjuksköterska, jag har bara ett halvår kvar tills jag ska vara examinerad och färdig. Och med det kommer ett ansvar. Med brist på personal, belastad sjukvård och nu även en pågående kris kändes det inte mer än rätt att även jag skulle bli påverkad. Därför är det här något jag har väntat på.

Jag hade precis ätit frukost och satt och samtalade med min familj hemma i Stockholm när ett samtal lös upp skärmen på min nedsläckta telefon. Inget uppringnings-ID stod det och det första jag tänkte var, "Okej, nu är det dags".

Jag tog telefonen och gick ut ur rummet för att få vara ifred när jag svarade. Sedan tog jag ett djupt andetag och sa

Hej, det är Petra".

Det blev ett kort men innehållsrikt samtal där jag fick information om vart jag kommer bli placerad, utbildningar jag kommer behöva genomföra innan jag går in i tjänst och när jag får vidare instruktioner.

Illustratör M. J. Hiblen art

Det var med blandade känslor jag avslutade detta samtal. Nervositet över vad jag kan tänkas möta, rädsla över att jag eller någon i min närhet kan riskera att bli smittad. Men även en målmedvetenhet och med en enorm ansvarskänsla över att göra mitt absolut bästa och hjälpa till med så mycket jag kan.

Det är ett par tuffa veckor som väntar framöver. Jag kommer antagligen jobba hårdare än vad jag någonsin gjort tidigare och jag kommer nog få se sånt som inte hör till det vanliga. Mitt i allt det här ska jag dessutom fortsätta min utbildning för att blir klar sjuksköterska så fort som möjligt.

Önska mig lycka till! Det kan nog behövas.

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram