Mina första upplevelser från IVA

Jag har ont över allt. Benen värker som om jag hade kört ett stenhårt benpass på gymmet. Jag orkar knappt gå i trapporna för att ta mig hem till lägenheten. Jag är trött i ryggen och svanken bränner. Hela kroppen bränner. Jag känner mig helt mörbultad.

Jag har genomfört mina tre första pass på intensiven på Karolinska där jag, från och med förra veckan, arbetar under coronakrisen. Vi arbetar dubbla skift, 12,5 timmars pass och vi jobbar stenhårt. Jag har alltså genomfört en heltidsvecka på bara tre dagar.

Det har vart extremt mycket att lära sig. Allt från att hitta till de olika sektionerna på sjukhuset och i förråden på avdelningarna till arbetsrutiner och omvårdnadsåtgärder i olika patientnära situationer. Jag har gått två introduktionspass och dag tre fick jag mina första patienter.

Mitt fokus har vart på helspänn. Jag har sugit in allt jag har vart med om bara för att lära mig så mycket som möjligt, så fort som möjligt. Desto fortare jag lär mig omvårdnaden, desto bättre vård kan jag ge patienterna. Vilket har vart den största prioriteringen för mig under dessa dagar. Målet har vart att bli visad en gång, kunna utföra själv nästa. Att hitta till och från omklädningsrum, kunna stämpla in och ut eller hur avdelningarna är uppbyggda kommer vara prio två.

Att ha utrustningen på sig, med skyddsdräkt, munskydd, mössor och visir, kändes inte så farligt när jag väl satte på mig den. Men när jag kom in i de nedsläckta coronasalarna, började röra mig mellan patienterna och utföra vården, blev det allt varmare, tyngre att andas genom masken och trycket från visiren över pannan medförde en spänningshuvudvärk som följde med mig resten av dagen. Och ju mer tid som gick, desto mer ansträngt blev det att ha på sig allt. Vid lunchtid första dagen hade jag redan tryckmärken i ansiktet.

Jag är helt slut efter dessa dagar. Ändå har jag fortfarande energi kvar och jag är antingen inte ens i närheten av hur trött jag kommer vara efter ett par veckor. Men annars känns utförandet av omvårdnaden bra. Jag har lärt mig väldigt mycket, väldigt fort. Det tredje passet, som jag utförde själv, kändes under kontroll. Personalen, som är original IVA personal, är extremt hjälpsamma och förklarar vad jag ska göra och vad jag bör tänka på när det behövs. De hjälper till, har förstående för att jag är ny och extremt tacksamma över att jag är där. Jag måste säga att det är helt otroligt att de håller humöret uppe med tanke på hur slutkörda de faktiskt är. Jag är makalöst imponerad över den sjukvårdspersonal som jag har träffat.

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

  • Covid-19

Gillar

Kommentarer

Marie
Marie,
Ohh ni är så tappra allihop och snacka om att kastas i i glöden för dig. Samt i början spänner man sig ju extra då man gör ngt nytt och för dig då som kastas in i ormgropen med ett elakt virus, förstår att det blir än mer spänningar. NI ÄR KÄMPAR
sweetwordsbymirre.com
Yolanda
Yolanda,
IP: 82.99.3.229