Morning secrets

The breeze of dawn has secrets to tell you. Don't go back to sleep.

Jag har tänkt på en sak. De är när det är såna där dagar, då man bara vill krypa ner i sin varma säng igen, som naturen visar sig från sin bästa sida. Det är de dimmiga morgonarna, regniga dagar, oska eller som i dag, när det är ofattbart kallt ute. Imorse när jag vaknade var det minus 19 grader utomhus. Ja , minus 19! Jag tänkte inte på det först, jag tyckte bara det var ovanligt kallt inne i min lägenhet. Men efter att jag hade klätt på mig och gått ut insåg jag att att det var alldeles för kallt för ansiktet ute i den svala luften.

Det var så kallt att det gjorde ont i kinderna, fukten från andedräkten formade frost på mitt hår runt ansiktet och fasaderna på husen glittrade som om någon hadde pyntat dem med glitter. Jag funderade på ifall jag skulle gå tillbaka hem igen, men jag hade ett ärende den här morgonen. Jag skulle lämna tillbaka ett par böcker på biblioteket nere i centrum och hämta ut ett par nya. Och det var tur att jag fortsatte.

Jag började gå längs kanalen som går genom staden Och det vad då jag såg dimman som hängde över vattenytan. Först tyckte jag att det såg lite kontigt ut. Vackert! Men konstigt. Det såg ut som om dimman rörde sig i cirklar, den steg och sedan föll den mot vattenytan igen.

När jag kom närmare såg jag att vattnet på ytan dunstade i värmen från solen, innan den frös i form av tusentals små kristaller och föll ner mot kanalen igen. Det såg ut som att det snöade precis ovanför vattenytan. Det var så vackert!

Jag gick längs kanalen, fotade och såg på solen som sakta steg på himlen. På vägen mötte jag en kvinna som tittade ner i marken framför sig medan hon gick. Vi möttes på en bro som gick över ån och när hon såg att det var en annan person på vägen, tittade hon upp och såg på mig. Hon såg på min kamera och följde den med blicken för att se vad jag rikade den mot. Sedan stannade hon och drog efter andan. Jag tittade på henne lite förvånat, hade hon inte lagt märke till det otroligt vackra som försegick mitt framför ögonen på oss? "GUD vad vackert!" Sa hon och tog några steg mot mig. "Visst är det!" sa jag, glad över att hon i alla fall inte hade missat detta. Vi småpratade lite och jag visade henne några bilder på min kamera, innan hon gick vidare.

Det tog mig en och en halv timme att komma fram till biblioteket. Väl framme fick jag lite hjälp av bibliotikarien med att låna om och låna nytt, innan jag började min vandring hem igen. På vägen tillbaka gick det fortare, vid det här laget var jag så kall att jag skyndade mig tillbaka. Sedan var det dags att sätta sig framför datorn och börja på mitt arbete. Och där har jag suttit sedan dess.

Det var riktgit mysigt i morse, jag är glad att jag inte vände och gick tillbaka hem till värmen igen. Det är extra härligt att ta sig ut på morgonen när jag vet att jag kommer sitta framför datorn hela dagen, arbetandes på en uppsats. Men nu måste jag fotsätta skriva. Det är min sista uppgift för den här terminen som har vart. Så det är bara att sätta fart!

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

  • Winter

Gillar

Kommentarer

ineees
ineees,

Wow så vackra bilder!

nouw.com/ineees
PetraElisabeth
PetraElisabeth,
Tack! Vad snäll du är 😊
nouw.com/petraelisabeth
Veraniemandius
Veraniemandius,

Men åh vilka underbara bilder

nouw.com/veraniemandius
PetraElisabeth
PetraElisabeth,

Tack så mycket! 😃

nouw.com/petraelisabeth
IP: 82.99.3.229