När man får en anledning till att fira.

Igår kväll hade vi köpt hem Västerbottenspaj som skulle bli dagens middag. Det var söndag och kvällen skulle snart övergå till att förbereda en ny vecka av vardag, arbete och tidiga mornar. Men än så länge var det söndag och eftersom vi hade dessa goda pajer hemma och dessutom hittat kräftor i frysen, valde vi att ta tillfället i akt och ordna en liten fest.

Egentligen hade vi ingen speciell anledning till att fira någonting. Det var ingen som fyllde år, ingen som hade gjort något speciellt eller klarat någon svår utmaning. Det var helt enkelt bara en vanlig söndag här hemma. Alla var samlade och vi hade god mat på bordet, vilket i sig var en tillräckligt bra anledning tycker jag.

Kräftorna var på tining i kylskåpet sedan dagen innan och pajerna låg i den upplysta ugnen och blev sakta mer och mer gyllenbruna. I lägenheten doftade det gott från den ostiga pajerna och jag var rädd att jag snart skulle börja dregla när jag stod där i köket och ordnade inför middagen.

Under tiden maten var i ugnen gjorde jag i ordning matbordet. Jag städade undan, och plockade fram tallrikar och bestick och de fina vinglasen som skulle vara till maten. Och medan jag ändå höll på googlade jag på hur man vek pappersservetter som jag sedan ställde på varje tallrik. Ja, det skulle ju vara fest såhär på söndagen så då passade ju fina servetter in i beskrivningen.

När maten började bli klar hade jag precis hunnit tända ljusen som stod utplacerade på borden. Pappa hade kommit hem igen efter att ha vart iväg till mataffären för att köpa de sista ingredienserna som fattades och mamma hade plockat ut pajerna och ställt dem på bordet. Nu började alla i familjen anlända till matbordet och inta sina positioner för att invänta startsignalen "klara, färdiga, varsågoda!" Men precis när den första av oss sträckte sig mot pajen sa Andreas "Stopp!!".

Förvånade och nästan lite brutalt avbrutna i våran jakt efter maten, såg vi förvånat på Andreas som satt där med ett stort flin. Han hade tydligen en nyhet att meddela om och tänkte ta detta tillfälle i akt för att få allas uppmärksamhet.

Han hade fått ett samtal lite tidigare på kvällen av en vän till hans mamma som han hade vart i kontakt med flera gånger förut. Vännen hade meddelat att hans bostadsrättsförmedling hade godkänt uthyrningen av hans lägenhet och Andreas skulle få nycklarna dit redan nu på tisdag.

Snacka om att vi blev glada när vi fick höra den här stora nyheten! Inte för att de vill bli av med oss här hemma, haha. Men för att det är en stor sak att få en lägenhet här i Stockholm, speciellt till en någorlunda bra hyra. Därför var detta ett stort steg för oss att bli självständiga och "flyga får boet" så att säga.

Efter att nyheten hade lagt sig hos oss runt bordet var det dags att hugga in på den fina festmiddagen. Helt plötsligt kändes denna maträtt ännu mer passande och det var som gjort för att göra kvällen fulländad. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur bra det hade vart att ordna den här lilla festen i kväll, egentligen utan någon som helst anledning. För trotts att det inte känns som att det finns någonting som egentligen ska firas, dyker det hela tiden upp små mål som uppnås, steg som tas i rätt riktning eller bara en sån där enkel sak som att alla ens närmaste människor är samlade runt ett och samma bord. Ja, det finns alltid en anledning till att fira en helt vanlig dag.

Hoppas att du hade en bra söndag igår och glöm inte bort att väva in lite festlighet i vardagen!

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229