A night in Stockholm

Twinkle, twinkle little star... point me to the nearest bar.

Nu är det snart slut på denna helg och det innebär även att det snart är dags för mig att återvända till Falun. Men än så länge är jag kvar här hemma i Stockholm och jag njuter in i det sista.
Lördags kväll var inget undantag. Jag blev hämtad hemma vid min port av Jossan och vi åkte bara ett par kvarter bort, hem till Bella för en mysig kväll fylld med förväntningar.
Vi satt i en soffa i Bellas hus och spelade spel och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var väldigt länge sedan jag träffade dem. Jossan träffade jag sist i somras och Bella har jag inte träffat sedan hon åkte till Cypern i början av det här året. Så vi hade mycket att prata om kan man ju säga!
Till sist, när kvällen började övergå till natt, började vi röra på oss och gjorde oss i ordning för att gå ut.
Vi hade bestämt oss för att gå ut och dansa, vart vi skulle gå var en annan fråga. Jag tror inte vi bestämde oss förrän vi satt på tunnelbanan på väg in mot Stockholm city. Tillslut kom vi fram till att vi skulle gå till en klubb vid namn Colosseum vid Globen.
Det var väldigt mycket folk ute, antagligen för att det var löningshelg. Vi stod i kö ett tag innan vi kom in på klubben och vi såg ungdomar försöka smita förbi vakterna, när de trodde att de inte såg. Inte långt senare blev de utkastade inför hela köns förtjusning. Jag hörde någon säga "skadeglädjen är den bästa glädjen" lite längre bak i kön. Och i ett sånt här läge kan jag inte låta bli att glädjas lite åt att de blev utkastade, haha.
Vi spenderade resten av natten på ett mindre dansgolv där de spelade "gamla godingar" som Eloise, Magnus Uggla och Fångad av en stormvind. Människorna på dansgolvet sjöng med, högt, i alla låttexter och vi hängde på. I en miljö som denna, bland glada människor, lyckliga toner och gemenskap kan man inte låta bli att svepas med och le. Och det var precis vad vi gjorde. Ända tills de stängde.
På väg tillbaka till tunnelbanan kände jag tröttheten komma krypande. Vi stod i kylan och väntade på tunnelbanan och vi såg människor samlas på perrongen, alla påväg någon annan stans. Vi var på väg hem.
Det är någonting speciellt med att vara ute på natten. Människorna som är på väg hem efter en kväll med äventyr, att gå genom mörkret i en nästan öde stad och se bilarna köra ut ur garagen, ut i morgonluften. Det är riktigt mysigt faktiskt.
Jag var inte hemma förrän kl 04 på morgonen och då stöp jag i säng och sov gott resten av natten. Det var en riktigt rolig kväll. En kväll med mycket skratt. Jag tror inte jag har skrattat såhär mycket på länge, och det känns väldigt skönt att få vart hemma ett tag och ladda om batterierna. En kväll med mina tjejer var precis det jag har saknat alra mest.
Nu: nu blir det bio med familjen i Sickla. Vi ska se Mordet på orientexpressen. Har ni sett den?

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer

Maria ,
Hej! Min Kalle var oxo där i lördags men han kom hem 5.30 bra söt 😀 kram m
www.iahoglund.blogg.se
PetraElisabeth
PetraElisabeth,
Haha åk synd att jag missade honom! Haha kram! 😊
nouw.com/petraelisabeth