No rain, no flowers

Har du hört om snöstormen som har härjat här i landet? Medierna talade om en halvmeter snö och hårda vindar. När denna nyhet nådde mig kunde jag inte låta bli att bli exalterad. Det är min lediga dag och jag ska ut och fotografera stormen!

Februari har startat med buller och bång. Medierna gick ut och varnade för en kraftig snöstorm som har pågått, hittils, i två dagar. Den avtar och blåser upp igen men oavsätt så faller det bara mer och mer snö. Jag bestämde mig för att passaut på att gå ut och fotografera. Jag ville se stormen med mina egna ögon och oj vad det snöade!

Träden var täckta med flera centimeter tjock snö och grenarna hängde tunga ner mot marken. Jag gick i blåsten ner mot vattnet och då och då föll den tjocka snön från träden och skapade ett regn av snöbollar. Jag var tvungen att stanna upp och hålla luvan tätt över ansiktet för att snön inte skulle hamna innanför kläderna. Men sedan fortsatte jag längs den snötäckta stigen, ner mot vattnet.

Väl framme vid stranden testade jag, försiktigt, att kliva ut på isen, det hade ändå vart töväder några dagar förra veckan. Men isen var tjock och även här täckte snön allt i min omgivning. Det blåste håst! Snön piskade i ansiktet och jag var tvungen att hålla i min luva för att den inte skulle blåsa av. Men jag började min vandring längs den plogade spåret på isen.

Jag var på väg mot den lilla ön som ligger mitt ute på sjön. Ni har nog sett den på flera bilder förut men det är en ouppnålig platts att komma till i vantliga fall. Nu när sjön var täckt av is kunde jag gå ut till den.

Det är någonting speciellt med en sådan plats. Den är ju egentligen inte mer speciell än någon annan. Trotts det kan jag inte låta bli att undra vad som finns där ute. Så när jag kom fram tog jag mig en liten runda på den lilla ön, innan jag satte mig ner på en fallen trädstam och såg på stormen som härjade över sjön.
Tillslut var jag tvungen att röra mig hemåt igen. Andreas, Charlotte och Teodor satt i bilen på väg upp till mig just i detta ögonblick och jag skulle hinna diska innan de anlände. Dessutom började ljuset övergå till en kall natt och jag ville inte virra runt på isen i mörkret. Jag bestämde mig för att börja min vandring hemåt igen.
Det hade i alla fall vart en lugn och skön dag! Stormen hade inte vart så farlig som medierna hade fått den att verka. Visst det hade blåst och snöat men inte så illa att man inte hade kunnat gått ut. Men trotts det verkade de flesta lytt rådet att stanna inomhus. Jag hade inte träffat någon under min lilla promenad. Det var nästan lite kusligt. Som om jag var den sista människan på jorden.
Dagar som denna gör det väldigt svårt för mig att kunna föreställa mig att det kommer komma varmare dagar och att vi en dag kommer kunna gå runt med shorts och linne på denna strand. Jag hade min mössa nedtryckt över öronen, plus luvan uppdragen, för att skydda mig från de iskalla vindarna. Ända kände jag kylan sippra in mellan sömmarna. Men jag antar att det inte kan växa några blommor utan lite regn.
#Nouw30DayChallenge​

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

  • Winter

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229